Läkaren ringde aldrig upp, så jag har suttit här under förmiddagen och undrat hur jag skulle göra. Tillslut tog jag ändå modet till mig och begav mig mot sjukan.
Provtaningen gick snabbt (och jag svimmade inte denna gången som jag gjorde sist, men då hade jag precis fått reda på att jag skulle operaras på måndagen och de tog flera rör med blod). MEN såklart kändes det som de stack fel. Det gjorde SKITont, blir väl blå om den armen också. Jag fattar inte att de inte kan sticka rätt. Jag har jättetydliga blodkärl i armvecken. Jag har lämnat blod tidigare och då stack de aldrig fel jag slutade lämna blod för jag inte klarade av sjukhus och blod).
Usch för sjukhuset, där finns sjuka människor. Jag gick förbi operationsavdelningen och fick rysningar, för bara en och en halv vecka sedan låg jag utslagen i en säng där, fullproppad med narkos. De rullade in en kvinna i rullstol mot avdelningen, hon hade en nål instucken ovanpå handen. Jag tänkte "nu är det dags för henne". Hon kanske inte är lika rädd som jag var, men jag tyckte så synd om henne och jag kan säga, med väldigt mycket egoism, att jag var överlycklig att jag inte var i hennes ställe och att jag istället var på väg ut i bilen för att köra hem igen och fortsätta jobba. Jag hoppas jag slipper sjukhus nu framöver och att jag inte behöver åka dit förrän jag verkligen ska få barn :) ...Men men vi får väl se vad som händer. Jag stressar verkligen inte med det just nu i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar