Vi började vår bebisverkstad i mars. Det tog sig inte på första försökte, men ett plus på gravstickan blev det i alla fall den 28 april i år. Vi befann oss då i New York, lyckan var total och det blev firande på kvällen (för mig blev det alkofritt). Detta är en kväll vi sent glömmer, det var en av de lyckligaste dagarna och kvällar jag varit med om. Men säg den lycka som varar...Jag fick vara lyckligt gravid i en månad, den 29 maj fick jag blödningar och tillsist bestämde vi oss att ta oss till akuten. Jag fick av med byxor och trosor hoppa upp i den där "heta stolen" och visst fanns det NÅGOT, men väldigt väldigt litet. För litet för att vara levande för den vecka jag var i 8+6, alltså vecka 9. Inga hjärtslag, ingenting, bara en liten stilla hinnesäck. "Förbered er på missfall" sa läkaren. De orden glömmer jag aldrig, de har naglat sig fast i minnet. Tillbaka efter en vecka, mest för att bekräfta så det inte hade växt något, så ett litet hopp hade jag ju, men visst var det missfall. Jag fick tabletter med mig hem, tabletter som används då man vill göra en frivillig abort. Aborten gick bra, rent kroppsligt då, alltså. Ägglossningen kom igång tre veckor efter aborten och vips var jag gravid igen.
Denna gång var jag lite mer avvaktande. Men något gick väldigt mycket fel här med. Jag åkte in till akuten för JÄTTEsmärta på vänster sida i nedre delen av magen. Blev hemskickad, fick en tid dagen efter. Upp i "heta stolen" och nej de hittade inget, inte ens en hinnesäck. Tog ett urinprov som visade positivt gravtest, tog blodprov. Gravidtetshormonet bara ökade (HCG), in och ut från sjukhuset, undersökning, blodprovstagning, misstanke om normal graviditet, misstanke om tidigt missfall, hittade inget i livmodern, eller i äggledare på ultraljudet. Började misstänka utomkvedhavandeskap. Tillslut sa en läkare (det var en fredag) du måste göra en opertion på måndag, en titthålsoperation. Med stor sannolikhet är det utomkved (när gravidteten sätter sig i äggledaren) och det är livsfara, vi måste se om det finns något där. Sagt och gjort, måndagen kom, jag blev opererade (var livrädd) och vad hittade dom? JO en graviditet i äggledaren, på vänster sida, äggledaren hade inte spruckit men blivit rejält blå och inflammerad, ja så pass skadad att den inte gick att rädda.
Så här sitter jag, vi började med att skapa bebis i mars, nu är det augusti och vi måste vänta någon/några månader innan vi försöker igen. Dessutom har jag ju bara en äggledare kvar, så det kan ta längre tid att bli gravid....Men det är som dom säger: De finaste barnen tar längts tid att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar