Imorogn är det återigen att ta ett stick i armen. Alltså ta ett blodprov för att mäta mitt HCG, har det sjunikt efter operationen, var det verkligen graviditeten som satt i äggledaren? Och VISST gjorde den det, mitt HCG sjunker, jodåsåatt jag har koll. Okej jag kan inte säga vilket värde jag har på HCGn, men jag är ett testfreak och har förbrukat hur många graviditetstest som helst. Bara för att se att dessa blir svagare och det blir dom. Det visar fortfarande att jag är "gravid" men det blir svagare och svagare för varje dag. Pinsamt, men sant att jag är ett sådant kontrollfreak. Men summan av kardemumman är faktiskt att det är så skönt att se det bli svagare och svagare för var dag. Att det blir svagare betyder även att jag snart är helt HCGfri och att bli HCGfri = att kroppen snart är på G igen (snart blir det alltså ägglossningstest för hela slanten) ägglossning betyder snart mens (faktiskt ska det bli riktigt trevligt att få mens för en gångsskull). Mens betyder ju att kroppen fungerar igen. Så att kissa i den här glasburken (som jag såklart tvättar noga efter varje använding) som det tidigare varit salsaDip i, för att sedan doppa gravstickan, är en ganska hoppfull upplevelse för mig och det är lika spännande varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar