Ja, det var sådär typ 500 år sedan jag uppdaterade här. MEN nu är jag på banan ;)
Det går ju säga att 2011 inte var ett år för mig. Det var nog bland det tyngsta åren jag varit med om någonsin. Ett missfall och ett utomkvedshavandeskap. Men det har inte bara varit det. Jag har haft ett jobb jag inte trivts på, pendlat cirka 4 timmar per dag. gått upp kl. 5 varje morgon och sedan kommit hem kl. 18 varje kväll. Inga trevlig kollegor, utan tvärtom, sura och tvära hur mycket jag än försökt att "hålla god min" och "för husfridens skull". Det har varit megajobbigt och energin har varit på Maldiverna och haft semester. Kom ni ihåg i september oktober? Då skrev jag här på bloggen att det inte hade varit en bra dag (vilken av dem hihi). Det var mycket tråkigt som hade hänt den dagen och det var en sak som jag inte ville berätta än. Men nu kan jag göra det:
Jag blev nämnligen varslad från mitt jobb på grund av arbetsbrist. Det är aldrig ett roligt besked, men för mig var det bitterljuvt. Oron fanns ju där att "oj nu blir jag arbetslös", men någonstans kändes det som om det ändå skulle ordna sig. Jag har ju som sagt i princip avskytt att åka till jobbet, och uppsägningen fick mig att få en nytändning och energi. Jag blev väldigt aktivt, sökte massa jobb. gick på några intervjuer, fick avslag på några MEN det fanns ETT, ett jobb som ville ha mig. Ett jobb på min hemort, slippa pendla, tryggare verksamhet att jobba i och kanske det bästa (som jag inte vet än, men värre kan det väl inte bli?) roligare kollegor. Jag har inte börjat det nya jobbet än, utan är kvar på det gamla, som jag i princip gör vad jag måste och inte en sak mer. Jag kommer gå in i det nya jobbet med mycket energi (energin har återvänt från sin semester, den har ju också fått vila upp sig). Jag känner mig som en ny människa.
Jag har lämnat de dåliga graviditeterna bakom mig och identiferar mig inte längre med dem. Men såklart ska det bli barn i framtiden (oroa er inte för det).
2011 var inte ett bra år, ett tungt (många säger det) men jag måste säga att slutet på året var ändå kanon och det vände liksom. Det vände i slutet och jag hoppas det är en församk hur 2012 kommer bli. Men det finns såklart inga garantier, det har jag absolut lärt mig detta året, jag menar någon nytta ska väl det dåliga ge?
Ett måndags-ex berättar
tisdag 3 januari 2012
måndag 19 december 2011
Förlåt
Jq, nu är jag där igen, har inte bloggat på ett århundrade (nja kanske inte men ändå) men faktum är att jag har så jäkla trist. Så ursäkt ursäkt ursäkt. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva nu heller. Men ni kan väl låtsas att jag lever lyxliv :)
onsdag 7 december 2011
Tårar
Jag är en sann djurvän. Jag vägrar äta kött (med undantag för fisk, men har ibland även svårt för det). Jag tänker på alla julbord som ska dukas upp nu, så massa ondödigt många djur dör. Jag ryser när jag tänker på det. Miljontals djur ska dödas BARA FÖR ATT den elaka människan ska gumsa i sig dom, sedan ska det passera deras tarmar för att sedan hamna som (ursäkta uttryck) en brun klump i avloppet. Så onödig, sådant slöseri med liv. Jag blir så ledsen när jag tänker på det, så jag gråter och bara tanken på hur djuren behandlas innan slakt och när det kommer till slakt, tänk vilken stress det måsta vara (ÅÅÅ så ledsen jag blir). OCH kom inte med det dravlet "ja men folk svälter i Afrika är det inte värre och bättre att bry sig om och bli ledsen över" GAHH jag blir så arg på sådant dravell. Det hjälper inte våra grisar att folk svälter OM ni tycker det är hemskt att folk svälter i andra länder (jag tycker faktiskt också det är förfärligt hemskt) så engagera er!!! Jag är som sagt en sann djurvän och det är det mitt hjärta brinner för, ja djur alltså. Därför gör jag vad jag kan och låter bli att äta dom. Jag behöver inte se djuren i ögonen och säga, nää jag gör i allafall inte detta mot er, jag är jäkligt stolt över det, men tyvärr räcker det inte att bara jag slutar äta kött, utan det måste ske en rejäl förändring.
Vi kan idag blicka tillbaka på förintelsen och tänka "hur kunde dom, så hemskt" och visst var det fruktansvärt, men då rycktes det bara lite bara på axlarna "vadå det är judar och har inget värde". Idag behandlas djur väldigt illa och folket rycker på axlarna och säger "vadå det är grisar och har inget värde". Jag hoppas vi snart (tyvärr tror jag det inte blir snart) tänker tillbaka och tänker "hur kunde de göra så mot djuren". Låter det lustigt att jämföra? Kanske inte dagens läge, men framtiden kommer förhoppningsvis visa att jag var en klok människa (ifall de hittar min blogg).
Jag vill till sist, innan ni frossar i julskinka och prinskorvar, visa den här länken. LOVA att titta på den, det är din skyldighet innan du mumsar i dig kött. Jag gråter när jag ser den och mår dåligt, men jag behöver inte vara en del av det och det är jag som sagt mycket stolt över! mmm kött är gott???? Men till vilket pris??
Vi kan idag blicka tillbaka på förintelsen och tänka "hur kunde dom, så hemskt" och visst var det fruktansvärt, men då rycktes det bara lite bara på axlarna "vadå det är judar och har inget värde". Idag behandlas djur väldigt illa och folket rycker på axlarna och säger "vadå det är grisar och har inget värde". Jag hoppas vi snart (tyvärr tror jag det inte blir snart) tänker tillbaka och tänker "hur kunde de göra så mot djuren". Låter det lustigt att jämföra? Kanske inte dagens läge, men framtiden kommer förhoppningsvis visa att jag var en klok människa (ifall de hittar min blogg).
Jag vill till sist, innan ni frossar i julskinka och prinskorvar, visa den här länken. LOVA att titta på den, det är din skyldighet innan du mumsar i dig kött. Jag gråter när jag ser den och mår dåligt, men jag behöver inte vara en del av det och det är jag som sagt mycket stolt över! mmm kött är gott???? Men till vilket pris??
lördag 3 december 2011
Dags
Jag tänkte att det var lite längesedan jag uppdaterade här, så det är väl på tiden jag gör det, helt enkelt dags för det. Jag antar att mitt liv är så pass tråkigt så att jag inte har något att skriva om. Jobba, sova och äta...hmm något mer? Får se? Jo förra fredagen var jag och såg Idol live, det var himlans trevligt. Och förra lördagen var fina vänner här på glöggkväll. Idag har jag och mannen varit på julklapsjakt, vi körde över tio mil till ett stort köpcentrum och jag hittade tre julklappar och inget till mig själv. Eller jo jag hittade massor till mig själv men hade inte orken och fokus var på klappar till andra. Får se när nästa jakt blir för nu till helgen åker jag och mannen på en weekendresa med hotellövernattning och julbord. Om du (kusin) läser nu vill jag rikta ett tack på förhand att du kommer passa mina kissar så de slipper bo själv (du vet vem du är). Får se om det går att ta semester innan jul (fast jag är lite sent på det. Men vänta jag skulle ju skriva vad som HAR hänt inte det som SKA hända, ja och i princip gjorde jag ju det: jobba, sova och äta.
tisdag 29 november 2011
8 Månader
Det har nu gått 8 månader sedan jag fick reda på att jag var gravid. Jag befann mig i New York och gick över till snabbköpte mittemot min systers lägenhet tillsammans med min man och köpte ett test. När vi kom tillbaka till min systers lägenhet smög jag in på hennes toa med testet gömt under tröjan. Utförde lite stänk urin på det OCH det var plus, en fint blått plus. Min reaktion var att sätta handen för munnen, flämta lite och le. Jag berättade först för min man och sen kunde jag såklart inte hålla det hemligt för min syster. Den kvällen tog vi tunnelbanan in till Manhattan och allting var bara så bra och alla vi som visste om det var överlyckliga och "toppade".
En månad senare var lyckan inte så stor. Blödning, akuten och en läkare som säger "troligtvis lever det inte".
Men jag har tagit mig igenom detta, jag har gått vidare, trots både missfall och därefter borttagning av äggledare under narkos. Utomkvedet var jag inte så psykist ledsen över, mest rädd, rädd för min egen skull om äggledaren skulle spricka och för narkos. Det var så skönt när det var över. Men jag måste måste dock medge att jag fortfarande är bitter, bitter över det första missfallet. Det är svårt att låta bli att tänka "nu skulle jag gått på mammaledighet". Ja, för det beräkande föslossningsdatumet närmar sig med stormsteg för den första graviditeten. Och här sitter jag, mer trött än vanligt och med en jäkla förkylning. Hoppas på bättre tider och bättre lycka nästa gång.
En månad senare var lyckan inte så stor. Blödning, akuten och en läkare som säger "troligtvis lever det inte".
Men jag har tagit mig igenom detta, jag har gått vidare, trots både missfall och därefter borttagning av äggledare under narkos. Utomkvedet var jag inte så psykist ledsen över, mest rädd, rädd för min egen skull om äggledaren skulle spricka och för narkos. Det var så skönt när det var över. Men jag måste måste dock medge att jag fortfarande är bitter, bitter över det första missfallet. Det är svårt att låta bli att tänka "nu skulle jag gått på mammaledighet". Ja, för det beräkande föslossningsdatumet närmar sig med stormsteg för den första graviditeten. Och här sitter jag, mer trött än vanligt och med en jäkla förkylning. Hoppas på bättre tider och bättre lycka nästa gång.
onsdag 23 november 2011
Blekare än Bleking?
Ja det är vinter, ja fast det inte är så kallt är det ju faktiskt vinter. Och att det är vinter märks, på hår, hud och energi. Jag känner mig blek, håret fnasar, hullet växer (efter varje kvälls ohälsosams livstil, nej inga sommarpromemader eller dopp här inte) påsar under ögonen blir hängigare och efter varje minut det blir mörkare varje kväll ju blekare blir jag. Men nu är det snart jul och det blir massa julpyssel och mys, hoppas jag ;) så det gör kanske inget utan låt vintern ha sin gång...
fredag 18 november 2011
Fredagsmyyyys
Då är det fredagkväll igen, den här fredagen är precis som de flesta fredagar är (och jag älskar det). Jag och mannen har handlat, bråkat lite lätt om vad vi ska äta och sedan enats, kört till den där jättestora godisaffären med jättemånga godissorter och köpt en onödigt stor godispåse, kört hem gjort mat, ätit framför tvn och nu fastnat i soffan. I väntan på att se idol roar vi oss med Wordfeud och postkodsmiljonären. Enda skillnaden är att vi skippade vinet vi hade bara en dyrare flaska med finare vin hemma och vi kom underfund med att jag bara somnar och att det mesta ur flaskan blir stående och därefter uthällt i vasken. Tråkigt liv??? Fast nää jag trivs med det, mys och får vara med en person som jag älskar mer än mig själv nästan det är ganska gott. Nu är det min tur att lägga ord på Wordfeud och sen som sagt väntar vi på idol därefter väntar vi på att jag slocknar i soffan, min man tittar på modern family och sen bråkar vi lite till om vem som ska tömma kattlådorna och jag vinner. Sedan väntar sängen si sådär vid 0:00. Ha en trevlig kväll :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)