Idag åkte jag till ett köpcentrum, det var i jobbsyfte, resan dit började sådär icke bra på ett komiskt sätt. Jag skulle åka taxi dit tillsammans med en person som var med i jobbsyfte. Jag ringde taxi, fick ett fast pris på telefon och de skulle skicka en bil genast. Jag sprang de fyra trappor ner jag har ner till huvudingången och det kom en taxi. MEN "konstigt" tänkte jag "det är inte samma taxibolag jag ringde, men de kanske samarbetar". Taxin ställde sig utanför kontorets port och jag vinkade den till mig, vi hoppade in och taxinchaffisen sa "ni skulle till centralstationen va?" "Eh nej, vi ska till köpcentret" svarade jag och trodde det bara var en missuppfattning vid beställningen. Lite frågetecken blev det, men hursom bestämde vi oss att åka denna taxi. Taxin började köra och jag såg hur taxametern började ticka REJÄLT och innan vi hann lämna området så var priset uppe i över 50 kr och även om det är mitt företag jag jobbar för som betalar resan är det jag som får ligga ute med pengar + att det är onödiga pengar. Så jag förklarade att vi fått ett fast pris, men det var inte alls så i hans bolag, då sa jag att det absolut är fel taxi vi hoppat in i och jag ber honom vända (priset var då uppe i 60 kr någonting). Jag flyger ut ur taxin, smäller igen dörren och hinner mummla ett snabbt hej då till chaffisen, allt för att slippa betala den lilla tur som taxin dansat rundor i runt om i området. När jag hoppar ur ser jag VÅR taxi, det bolag jag beställt från och vinkar till den, chaffisen i den blir nog förvånad när jag hoppar ut ur en annan taxi och in i hans, men det enda jag säger är "jag tog fel taxi". Vi kommer sedan dit tryggt och säkert och jag betalar vårt fasta pris.
Efter jobbsakerna på köpcentrumet bestämmer jag mig för att köpa en present till min man och stannar kvar. Han hade ett stort uppdrag på hans jobb idag, skulle hålla föredrag för stora politiker i kommunen. Han var nervös, fast jag sa att det skulle gå bra, för han är duktig på sådant (fast han är jantelagen själv när det gäller sådant). Hursomhelst tänkte jag att han var värd en present och jag går in i en exklusiv T-shirtsbutik. Jag får hjälp av en ung och flörtig kille, men då han frågar vem som ska presenten och jag svarar att det är till min man taggar han ner. Det blir köp av det hela i alla fall och jag känner mig nöjd. Jag kommer hem före min man (kryss i taket) och väntar med spänning att ge honom den. När han kommer hem sträcker jag lyckligt fram paketen och han öppnar den och så här går dialogen:
Min man: Å vad fin (med ett osäkert uttryck i ansiktet)
Jag, som tänker att han gillar den inte: Du kanske inte kan ha den på ditt jobb, men när det är lite fest och vi ska träffa våra vänner.
Min man (med skräcksalgen min): Jag tänkte jag kunde ha den här hemma
Jag (något upprörd): Men om du inte vill ha den så får jag byta den, den är för dyr att bara ha här hemma som fredagsmyströja och gå och slafsa i, eller ger jag den till min lillebror.
Diskussionen fortsätter, min man vill behålla den, men hemma, tillslut måste jag avslöja att den kostade 300 kr och inget man går och har som myströja (då kunde jag köpt en på Lidl).
Så första julklappen är nog fixad till lillbrosan OCH lillebror om du läser detta kan väl du säga det får då byter jag den där nedrans tröja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar