Lördag dag, dagen har spenderats åt att städa och ta det lugnt, tråkigt men ganska skönt. Mannen är på svensexa och begav sig tidigt imorse och kommer hem sent. Hoppas att han har trevligt (vilket jag inte tvivlar på). Det var egentligen idag vi skulle åkt till Ölands skördefest, vi skulle låna min mormors husvagn och jag såg fram emot det enormt mycket. Sedan insåg vi att svensexan var inbokad samma helg och det gjorde oss båda besvikna, men mest mig. Öland skulle nämligen bli ett ljus i mörkret och ett sätt att komma ifrån hemmet och vardagen ett tag...men men nu är det som det är och jag har bearbetat det en del och känner inte så mycket ångest över att jag missar det. Jag får trösta med mig att träffa tjejerna ikväll. Fina L & S (S= den blivande bruden och vi träffas hemma hos henne). S sa att de ska ta hand om mig ikväll, tack för att ni finns L&S.
I övrigt ska jag ta det lugnt tills jag ska hem till S, köra igenom räkningarna och vila. Dessutom känns det tjockt i näsan och jag tror en förkylning är på G för jag nyser stup i kvarten. Och vet ni mer som är på G :) ? JO fröken RÖD. Jag har hela veckan haft ont i tjejmagen och varit lite orolig för hon inte har kommit (ägglossning för 3 veckor sedan) och har genast tänkt att något är galet. FÖR KÄNSLIGA LÄS EJ VIDARE. Men idag när jag var på toa KOM HON, fröken röd, lätt rosa, men det var väl ändå hon? Det känns som mensvärk är på gång och det är ändå härligt (det är nog första gången i mitt kvinnliga liv jag säger så). På måndag är det 7 veckor sedan operationen och nu äntligen verkar kroppen hänga med, opertionssåren gör fortfarande sjukt ont och det sitter vattentäta plåster över sårskorporna. Ja, jag vet att det skulle läka fortare om jag tog bort plåsterna, men jag vill inte att såren ska rivas upp och därmed bli värre ärr för skorporna är mer skyddade under plåsterna. Det får ta den tid det tar, jag får se ut som en plåsterlapp på magen. På tåget brukar jag träffa en läkare och av henne har jag fått en speciell tejp som ska sättas över såren när skorporna är borta, denna tejp ska reducera ärren. Så ni ser, jag går sakta men säkert framåt.
Det har varit SÅÅÅÅ MÅNGA motgångar nu och ytterligare en som kom i tisdags (går jag inte ut med än) men jag tänker inte ge upp. Frågan är varför allt dåligt alltid kommer på en gång och när man väl har flyt ja då har man verkligen flyt???? (jag skriver man här för jag tror det gäller alla människor). Oavsett, borde det inte vara min tur att få lite flyt nu? Tant röd kanske är ett tecken på det? Hursomhelst är hon mycket välkommen åter för vi har inte pratat vids sedan den 28 mars. Det som kom emellan oss var ett missfall och ett utomkved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar