Drama

Livet är ett skådespel, vi ger oss själva de roller vi ska spela. Någon har gjort ett förutbestämt manus och sen får vi välja hur vi ska agera. Min erfarenhet är att de flesta människor blir lite smått hysteriska och gör det värre än vad det är. I sådana tillfälle är jag en road publik. I andra fall är jag en publik som lägger mig i, ja rent av ger mig in i teaterspelet, jag vill vara där och trösta (jag är den tröstande typen), jag vill liksom se komedi inte tradik. Men som sagt väljer vi hur vi vill agera i vårt livsdrama för det manus vi får av själva livet. Manuset som jag fått 2011 har inte varit bra, det har inte varit en rolig film att delta i. Jag har dock bestämt mig att jag vill spela den positiva som ser möjligheter, hallå livet här kommer jag, nya tag, nya krafter. Jag måste medge att min roll känns roligare att spela nu. I mitt liv är det jag som har huvudrollen och jag måste se till att den är underhållande, framförallt för mig själv.